I fredags kväll, strax innan 22.00 läste jag om en terrorattack som skett i Paris. En klump i magen växte fram och på morgonen igår kunde all världens medier rapportera om terrorattentat på flera ställen runt om i Paris.
Jag läste artikel efter artikel och kom till sist fram till en karta där samtliga platser för attackerna markerats. Aldrig förr har jag reagerat så starkt på en sådan här händelse. Allt som händer är tragiskt och rör känslorna på flera plan. Men Paris har alltid haft en speciell plats i mitt hjärta och det var också hit vår bröllopsresa spenderades. Under alla de mil vi strosat längs Paris vackra gator har vi bland annat passerat Bataclan och resturangstråket där händelserna utspelades. Kanske är det därför som det här berör mig så mycket djupare än annat.
Jag är fortfarande lite chockad och upprörd över det som hänt. Varje artikel och inslag om händelsen slukar jag som om jag själv vore drabbad. Och det är vi alla, varenda invånare i världen med hjärta på rätta stället, är drabbade av händelsen. Ingen lämnas oberörd när något sådant här inträffar. Det sätter skräck i kroppen och tankarna flackar runt rörande om detta kan hända oss. Och på den frågan är svaret självklart; ja, det kan hända oss. Det som sker i världen idag kan ske precis var som helst.
Därför har förmågan att trycka undan rädsla och leva fullt ut nu viktigare än någonsin. Är det något terroristerna vill så är det att sätta skräck i människor världens över. Men som Roosevelt sa; "The only thing we have to fear is fear itself!"
Ondskan ska inte få vinna. Den ska brytas ner innan den får fäste och om alla kan stå enade och beslutsamma och visa att rädslan inte får ta över-då visar vi på styrka.
Alla mina tankar går till de som drabbats på ett eller annat sätt av dåden...
#jesuisparis #prayforparis
Bild: Google
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar