Trevlig Valborg

Bland högtider och traditioner är nog Valborg min favorit. När våren breder ut sina vingar över naturen och färgerna sakta men säkert är på väg att komma tillbaka så sätter Valborg den extra grädden på moset. Vi lämnar april och går in i maj som lovar sol, värme och ett steg närmre sommaren. 

Kvällen spenderas med världens underbaraste make på restaurang och natt på hotell. På sätt och vis kan jag sakna den tradition jag hade med mina föräldrar på Valborg, att grilla och sedan gå och titta på ett stort och sprakande  bål och sen grilla korv framåt kvällen. Men att få vara med min älskade och bli bortskämd med att slippa laga mat och bara lämna vardagen för ett tag, det funkar alldeles ypperligt som substitut. 

Trevlig Valborg till er alla! 

Bild: Google

Sometimes

Att se på livet som en enda raksträcka mot döden är nog många människors föreställning om hur det ska vara. 

Jag är av en annan uppfattning. Livet är en hinderbana i, ibland, svår terräng. Det går upp på svindlande bergstoppar och ner i de djupaste dalarna. Ibland behöver man ljus och lykta när mörkret lägger sig över banan och ibland rep och hacka dör att ta sig uppför bergsvägarna. Dock kan man bestämma sig för vem man ska ta med sig som resesällskap. Antingen så tar man med sig den glada, lyckliga och pirriga känslan som hela tiden hejar på och lockar till skratt när vägen känns som mest omöjlig. Eller så tar man med sig den negativa, bittra och självföraktande känslan som gör allt för att påvisa hur tråkigt vägen framåt kan vara. 

I mitt bagage försöker jag alltid ha det positiva resesällskapet. Men naturligtvis får även jag med mig det negativa bagaget ibland. Då tar jag hand om det då och försöker så fort som möjligt göea mig av med extravikten längs vägen. 

Idag är en sådan dag då jag haft mitt positiva resesällskap med mig men det negativa har hela dagen pockat på uppmärksamhet. 

En löprunda senare och en rejäl tankeställare på vilken oerhörd tur jag har som har det livet jag har så känns allt genast mycket enklare. Det och en rejäl dos inredning, det hjälper när som helst! 

I am what I am

I ung ålder fick jag höra att man ständigt skulle sträva efter att vara "lagom" framåt. Personer med för mycket tankar och åsikter ansågs vara kaxiga översittare och de som syntes och hördes mest som högfärdiga och egoistiska.
Jantelagen styr Sverige med järnhand och det gör mig något fruktansvärt, obeskrivligt galet trött. Redan på gymnasiet så valde jag att gå min egen väg och satsa på min dans exempelvis. Och genast fick jag höra  saker som "Det går väl inte att försörja sig som?" och "Har du någon tanke efter din dansutbildning vad du vill göra på riktigt?"
Just då var mitt självförtroende inte direkt på topp och att säga nej fanns som inte i mitt vokabulär. istället lät jag mig invaggas av Jante och intalade mig själv att nej, dansare kan jag ju inte bli.
Efter dansutbildningen började jag plugga till fastighetsmäklare.  Jag trivdes bra, men det var inte riktigt det jag ville. Dock upptäckte jag att försäljning, det var ju riktigt roligt. Och att arbeta med kunder och göra affärer, det var min grej det. Så efter den utbildningen valde jag att gå vidare och läsa på Akademi Båstad till mediasäljare. Och vad möttes jag av? Jo; "Men säljare, ska du verkligen satsa på det? Vill du verkligen uppfattas som lömsk och lögnaktig och aldrig tas på allvar? Vill du verkligen jobba med att lura människor på pengar? Vill du verkligen slita så som säljare får göra?". För första gången i mitt liv tröttnade jag på alla tvivel, tog mitt pick och pack och flyttade till Båstad.
Och det mina vänner, det är det bästa valet jag någonsin gjort. Jag bankade skiten, rent ut sagt, ur Jante, gick ut med toppbetyg, fick stipendium för Bästa student, hade jobb i en av de branscher som är snävast att få jobb inom och jag lyckas förbannat bra där just nu! Och jag älskar mitt jobb!
Ingenting får mig att ångra mitt val. Det enda jag kan ångra är att jag lyssnade på alla andra istället för att följa mitt hjärta. Men det gör jag definitivt från och med nu. Hjärta och magkänsla.
Kaxigt och högfärdigt kan vissa kanske tycka, de som känner mig vet dock att jag är ganska ödmjuk av mig (vad jag vet...) och jag trivs mer än bra med min tillvaro.
Det får bli mitt fredagstips; gör det du trivs med, det du vill göra och det du älskar. Sätt på öronkåpor när du pratar med folk som bara ser baksidan av allt och säger; "Det går inte" eller "Det kan du väl inte göra". Klart du kan! Tror du på det, så går det. Följ drömmen och låt ingen och ingenting stå i din väg!

Bild:Google

The cold came back

När påsken anlände så gjorde våren detsamma-med besked. Solens strålar smekte kinden med löfte om värme och ljus. Helgen som gick bjöd på årets första timmar utan jacka och jag njöt i fulla drag av att tiden med vinterjacka äntligen var förbi. Nämnda jacka fick vackert ta plats i garderoben där den skulle få husera fram till nästa höst. Trodde jag...
Fram tills idag när hösten/vintern gör ett snabbesök hos oss igen och tår och fingrar fryser och den fina vårjackan som inhandlades förra veckan värmer föga.
När det så blir såhär och humöret hotar att ta samma vändning så är fokus på framtid och positiva händelser av markant betydelse.
Därför fokuserar jag med glädje på de lyckorus jag upplevt på senaste tiden. Min födelsedag firade jag förra veckan och som den underbara make han är hade min kära ordnat med överraskningsfest i lyxens tecken. Alla mina älskade familjemedlemmar, såväl på min sida som på min käras sida, kom till oss och dukade upp för fest. Jag själv gled runt i ett tacksamt lyckorus. Tacksam för allt de gjorde och lycklig över att ha så underbara människor i min omgivning som ställde upp så för mig. Dagen kunde helt enkelt inte blivit mer lyckad. Detta är ett av alla minnen jag mer än gärna besöker med jämna mellanrum. När det är grått utanför fönstret finns inget bättre ljus än de dagar man minns med glädje.

Bild:Google